Ljus och mörker

Ju närmare man kommer jordens poler, desto mer märkbar blir årets gång i årstidernas och dygnens skiftningar. I bl.a. europeiska och amerikanska kulturer har mängder av föreställningar och ritualer kopplade till växlande ljus och mörker vuxit fram. I fornordisk, grekisk och främreorientalisk mytologi finns berättelser om gudar eller gudinnor som halva året är fångna i dödsriket, och halva året är tillåtna att vistas bland de levande, och vinter och sommar växlar därefter. Såväl gudar som människor måste blidka döden och mörkret, och aktivt frambesvärja liv och ljus.

Viktiga hållpunkter under året har varit de fyra solstånden, särskilt vid midvinter och midsommar.
Midvintersolståndet markerar årets längsta natt respektive kortaste dag, och har firats som den tidpunkt då vintermörkret äntligen ger vika och dagarna börjar bli längre och ljusare igen. För att frammana ljuset och tvinga bort mörkret har många ljusritualer utvecklats. Deras tidiga former må vara glömda, men de lever kvar, numera ofta under kristen flagg. Luciatåg, att stöpa ljus, tända adventsljusstakar och hänga upp lysande stjärnor i fönstren är olika sätt att besvärja mörkret, för att inte tala om nyårsfyrverkerier. I många länder ingår också eld i midvinterritualerna. Även allhelgonahelgen och dess anglo-amerikanska motsvarighet Halloween har ett inslag av ljusritual. I Sverige kommer det till uttryck som en slags vallfart till kyrkogårdarna, där man tänder ljus till åminnelse av sina döda. I USA ställer man en utskuren pumpa med ett ljus i utanför huset, men det är idag knappast för att skrämma bort onda andar, vilket var det ursprungliga syftet.

Sommarsolståndet inträffar när dagen är som längst och natten som kortast. Det är en mycket lycklig tilldragelse som firas med stora midsommarfester. Ljuset behöver man inte bidra med – det är ju ljust dygnet runt – men man klär sig gärna i vitt. Även midsommar firas på en del håll med eld.
I Inkariket och flera andra andinska kulturer firade man vid framför allt sommarsolståndet och vintersolståndet, med stora solfester då folk kom resande från långt håll till centralorterna. Efter att ha hållits vid liv maskerad till kristna ritualer i flera hundra år har nu den andinska solkulten börjat iklädas en mer ursprunglig form, som ett sätt för latinamerikas ursprungsfolk att återta sin historia. Idag firas Inti Raymi även i Sverige.

Att högtidlighålla med ljus hör dock inte bara ihop med årstidernas växlingar. I Thailand håller man särskilda ljusprocessioner under de stora buddhistiska högtiderna som Visakha Bucha och Makha Bucha. Ljusritualen, kallad Wian Tian, leds av munkar som med tända ljus går tre varv medurs runt templet. Detta gör man för att hedra Buddha, den upplyste, och minnas viktiga tilldragelser i hans liv.
Diwali, som är en av de största högtiderna i Indien, är en annan ljushögtid tillägnad en gud. I det här fallet är det Rama som hyllas med fem dagars ljuständande runt månadsskiftet oktober-november.