Samiska namn – en hemlig historia

Enligt gammal samisk tradition gavs barnen ett namn som någon avliden, ofta släkting, burit och som visat sig för modern i drömmen. Det ska ha varit namn på de bästa jägarna, fiskarna och renskötarna som gavs åt pojkar och namn på kvinnor som fött med liten smärta och som varit duktiga på kvinnliga sysslor som valdes åt flickor. Genom namngivningen identifierades barnet med den avlidne och det ansågs att barnet fick hans eller hennes identitet och karaktärsdrag. Blev barnet sjukt ansågs det som att det fått fel namn och då byttes namnet ut mot ett som skulle passa bättre. I källmaterialet finns uppgifter om personer som bytt namn både tre och fyra gånger. Detta gällde inte bara barn utan även vuxna.

Kristet namntvång

Den kristna missionen intensifierade under årtiondena kring 1700 ansträngningarna att integrera samerna i nationalkyrkorna. Prästernas motstånd mot de samiska namnen, gjorde att samerna vid dopet blev tvingade att ge barnen skandinaviska, kristna namn. Samerna fortsatte dock att samtidigt som de gick i kyrkan att utöva sin traditionella religion. Det ledde till att man hade två namn parallellt, ett samiskt och ett skandinaviskt/kristet. Det skandinaviska/kristna namnet användes endast när man hade att göra med skandinaver. Att använda det om eller till någon när man pratade samiska ansågs som en förolämpning. Det samiska namnet fick inte heller avslöjas för icke-samer.

Tidiga namn okända

Missionärernas negativa inställning till de samiska namnen gör att de i mycket liten utsträckning har dokumenterats. Så småningom ersattes de samiska namnen även i samiska sammanhang med skandinaviska namn, eller rättare sagt med samiska former av skandinaviska namn. Vi vet därför mycket lite om de namn som samer använde innan religionsskiftet. De få samiska namn som är bevarade finns framförallt i äldre mantals- och skattelängder, i kyrkböcker och ortnamn.

Samiskt namnskick

I samiska sammanhang används ofta faderns eller moderns namn och tilltalsnamnet, t.ex. Biera-Juhan, om en man heter Juhan och fadern heter Biera, istället för att använda tilltalsnamn och efternamnet. Eller också kan personer bli knutna till den plats där de bor eller på annat sätt utskiljas som just den personen. Att använda tilltalsnamn och efternamn är dock det vanliga utanför den egna kretsen och används i officiella sammanhang.

Samiska namn idag

De flesta samiska namn som används idag är samiska former av skandinaviska namn. De förekommer ofta i flera varianter, t.ex. kan Nils bli både Niila och Neila. Dubbelnamn är också vanliga. Det finns namn som används över hela det samiska området (med variationer i stavning), men också sådana som är specifika för en speciell region. Håkan Rydving har skrivit om namnskick i Guovdageaidnu (Kautokeino, i norra Norge) utifrån källor från 1552, = de första källorna för mansnamn, 1752 = de första källorna för kvinnonamn, till 1950. De fem vanligaste dopnamnen för kvinnor var Elle, Máret, Innga, Biret och Ánne. För män: Niillas, Áslat, Ánde, Biera och Mihkkel. Dessa namn används även idag och det är vanligt att man ger sina barn namn efter släktingar. Förutom att ge samiska namn så hämtar man inspiration till namn från omgivningen, det kan vara från kändisar eller artister eller namn som man tycker klingar vackert. Då behöver det inte vara specifikt samiska namn. Sedan 1997 finns en nordsamisk namnlängd i Finland, som tar upp många av de ursprungliga samiska namn som överlevt till idag.

Vanliga samiska namn

(f=flicknamn, p=pojknamn)

Nuhtte p
Biret f
Láilá f
Biera p
Máret f
Niilá p
Áslat p
Lávra f
Beaivi f
Eret p
Álbma f
Sire f
Sáhkár p
Vuollá p
Dávvet p
Gábe p
Livli f
Aila f

Uppgiftslämnare:

Sunna Kuoljok Ájtte, Svenskt fjäll- och samemuseum / Ájtte Duottar- ja Sámemusea Box 116 962 23 Jokkmokk / Jåhkåmåhkke