Visst är det vackert på hösten när hela naturen förvandlas till ett fyrverkeri av färger! När kylan kommer och dagarna blir kortare blir plötsligt alla löven på träden och buskarna lila, bruna, orange, gula och röda! Men varför ändras färgerna på hösten? Det är klorofyllet, som ger bladen dess gröna färg, som försvinner när trädet inte längre kan ta upp tillräckligt med näring. Intressant nog har de där vackra färgerna funnits där i löven hela tiden. Under hela sommaren. Men den gröna färgen har varit så stark och intensiv att de andra färgerna har fått stå tillbaka.
Något ord på rikssvenska som beskriver detta kan vara svårt att komma på, men på finska, samiska och meänkieli finns faktiskt ett ord för den period på hösten då bladen får sina färger. Den kallas ruški på nordsamiska och ruska på finska och meänkieli. Det är vanligt att de som talar svenska i Finland använder sig av det finska ordet när de vill beskriva hösten. Kanske skulle svensktalande i Sverige också kunna låna in ordet från samiska, finska eller meänkieli?
Finska, meänkieli och samiska är tre av Sveriges fem nationella minoritetsspråk. De är dessutom alla släkt med varandra, därför finns det många ord som liknar varandra. Det finns sju till tio olika samiska språk, beroende på hur man räknar. Nordsamiska och sydsamiska skiljer sig till exempel åt ungefär lika mycket som svenska och isländska. Nordsamiska är det största av de samiska språken, och talas traditionellt i norra Norge, norra Sverige och norra Finland.
Åtta årstider på nordsamiska:
Giđđadálvi: vårvinter
Giđđa: vår
Giđđageassi: vårsommar
Geassi: sommar
Čakčageassi: höstsommar
Čakča: höst
Čakčadálvi: höstvinter
Dálvi: vinter
MÅNGKULTURELLA ALMANACKAN 