Layltul Bara’at – Förlåtelsens natt

Vid solnedgången den 15:e i månaden Sha’ban i den islamiska kalendern, infaller Laylat al Bara’a (Förlåtelsens natt). Natten är ett tillfälle att rannsaka sig själv och be om ursäkt för tillkortakommanden, men också att förlåta andra. Natten brukar sällan ses som ett tillfälle för fest. Vanligare är att natten spenderas i lugn och ro i gudsåminnelse (dhikrullah), bön (du’a) och meditation (muraqaba).  Det är vanligt att man någon gång efter solnedgången besöker släktingars gravplatser.

I vissa traditioner är moskéerna öppna denna natt och ses som en viktig del av det islamiska kalenderåret, men i vissa traditioner är det främmande att natten uppmärksammas över huvudtaget. Enligt profetiska traditioner (berättelser om profeten Muhammed) fastade profeten mycket i månaden Sha’ban. Natten fungerar ofta som en förberedelse inför fastemånaden ramadan. Många passar på att städa sina hem och vissa väljer att fasta några dagar som en förberedelse för den stora fastemånaden.

På persiska kallas natten Shab-e barat, och på turkiska Berat Kandili. I den shiitiska traditionen anses att Mahdi, den tolfte imamen, föddes denna natt. Eftersom natten infaller i mitten av månaden Sha’ban, kallas den ibland även för Nisf Shaban (=mitten av månaden Shaban) på arabiska.

Natten räknas som en av fem viktigare nätter i den sunnimuslimska traditionen. Dessa nätter kallas ibland för qandil-nätterna (arabiska: qandil, från latin: candela, jämför engelskans candle, på svenska: ljus, stearinljus).  De övriga fyra nätterna är Laylat al Qadr (Allmaktens natt), Mawlid al Nabi (firandet av profetens födelse), Laylat al Ragha’ib och Laylat al Miraj (profeten Muhammeds himmelsfärd). I vissa länder, främst de som en gång hört till Ottomanska riket, tänds belysningar i minareterna under dessa nätter.

Det här inlägget postades i 1. Mångkulturella almanackan, 2. Religiösa dagar och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.