Malin Skinnar målade almanackan

Före varje månads kalenderuppslag finns en längre text om en av månadens högtider med tillhörande bild. I april handlar det om det yazidiska nyåret, i juni om ramadan och i oktober om älgjakten, för att ge några smakprov. Det kan nog hända att en och annan vill spara bilderna när året är slut, och det går utmärkt att klippa loss enskilda blad utan att sidan bakom lyser igenom eftersom almanackan är tryckt på så bra papper.

Det är Malin Skinnar som målat bilderna. Malin är en berättare, folklivsskildrare och konstnär. Hon bor i Världens minsta kulturhus! Det är hennes husbil. I den åker hon omkring i hela Sverige, och i andra europeiska länder också. Just nu är hon på väg till Rumänien.

Vad var roligast med att måla för almanackan?
– Jag älskar att berättarmåla. Varenda liten krumelur har betydelse. En liten gran kan se oansenlig ut. Men den är vald med hjärta och tanke. Att måla kan vara på så många olika sätt. Jag är inte illustratör utan konstnär som får illustrativa jobb … Att måla är att bygga världar.

Vad var svårast?
– Att måla tro och seder är som att gå på lina. I en tid då allt vägs med rättvisans, etnicitetens, mångfaldens, genusskalans, nationens och religionens vikter, blev det plötsligt svårt att måla. Jag blev faktiskt paralyserad av alla debatter som råder. Det är hårt vara tecknare. Det trodde jag aldrig som barn.

Vad kommer du att minnas?
– Alla färger, den stora intensiteten och sedan alla kval … Får kvinnan vara naken? Får barnet i bastun vara naken som man är i en tornedalsk bastu? Får jag blanda in en religiös dopakt i samma sammanhang som en bastubadare?

När jag målade yazidierna som blev en del av berättelsen om daggen som man stryker på barnens pannor vid nyår så skulle jag ha kunnat måla en bok. När jag målar läser jag mycket om kulturer. Frågar vänner. Ser filmer. Yazidier har en kultur som griper min själ. Där finns elden, vattnet och jorden. Jag är förtvivlad över alla de yazidier som ännu är kvar som krigsslavar. Jag förstår inte hur man kan hantera att ens barn eller syster är tillfångatagna.

Alla de kulturer jag målat innehåller myter mixat med vardag och längtan efter något man känner igen. Tradition är förändring men även berättelser som ger vårt liv mening. Jag skulle gärna vilja hjälpa till att berätta mer om den skatt av levnadsvisdom och glädje som alla tar med sig hit till Norden. Det är starkt, berörande och stort att klara att rota sig i främmande land.

Mångkulturella almanackan är ett årligt projekt som går ut på att vilja förstå, förklara och visa upp. Tack för jag fick vara en del av detta.

Se Malins husbil i programmet Sverige från mars 2017!

Besök Malin Skinnars egen sida: http://malinstoryteller.com/

 

 

Det här inlägget postades i 1. Mångkulturella almanackan och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.