Välsignade daggdroppar på yazidiskt nyår

Det yazidiska nyåret firas alltid på en onsdag.

– Jag har aldrig missat ett nyårsfirande i hela mitt liv. Det är en tradition som jag värdesätter mycket. För mig är det ett sätt att komma nära livet och att känna rottrådarna tillbaka till äldre tider, själva livets födelse.

Den som säger det är Merwan Mourad, som bor och jobbar Trosa. Hans känsla för det yazidiska kulturarvet är levande och han berättar gärna.

– Vi yazidier är ett gammalt folk och vår religion är urgammal. Världens enda yazidiska tempel ligger i Lalesh, norr om Mosul i irakiska Kurdistan, en plats med en minst 4000-årig historia. En gång i livet bör en yazidier besöka Lalesh som är ett viktigt pilgrimsmål. Senaste gången jag var där så var det tillsammans med volontärer från en organisation i USA som arbetar för yazidierna.

Det finns mellan 700 000 och en miljon yazidier i världen. De härstammar från området som förr kallades Mesopotamien. Idag bor de flesta i irakiska Kurdistan och Syrien. Små minoriteter finns i Armenien, Georgien, Ryssland och Turkiet. Den näst största gruppen yazidier, uppemot 200 000, lever idag i Tyskland.

I norra Irak idag är livet fruktansvärt idag. Där har yazidierna sedan 2014 systematiskt förföljts och dödats eller tillfångatagits av IS. Människor har tvingats bort från sina hem och byar och flytt upp i bergen.

– I Sverige är vi cirka 7 000 yazidier idag. Det finns en vänskapsförening och andra grupper som arbetar för att uppmärksamma yazidiernas utsatta situation och för att hjälpa dem som lyckas fly.

Går det att fira nyår i en tid som denna?

– Ja, eftersom det är viktigt att hålla minnet och traditionerna levande – att glädjas åt den rika kultur vi är en del av och att se till att traditionerna hittar sin form här och nu, i Sverige och andra länder. För oss yazidier är solen helig. När jag kom till Sverige insåg jag själv hur mycket solen verkligen betyder för jorden och människorna. I Sverige längtar alla efter solen. Det är inte ovanligt att yazidier hånats eller behandlats illa för sin dyrkan av solen. Men utan solen skulle livet inte vara möjligt. Solen är alltings början och alltings förutsättning.

Nyåret infaller 2017 på onsdag 19 april. Nyåret kallas Charshama Nisane (nisane efter månadens namn, som betyder nyfödd) eller Charshama Sere Sale (ser betyder huvud och sal år, alltså nyår). Eftersom yazidier räknar dygnet från solnedgången så börjar firandet av nyåret redan vid sextiden på tisdagskvällen.

– Då tänder vi eldar. Elden är helig, man skulle kunna beskriva den som solen på jorden. I Lalesh tänder man 365 stycken cira, småeldar av garnstumpar som doppats i olivolja, en för varje dag under året – på samma sätt som ett födelsedagsbarn kan firas med ett ljus för varje år i en tårta. I Sverige idag använder vi vanliga stearinljus i stället för garn med olivolja. I Lalesh är det munkar som förbereder och har hand om ceremonin. Trots kriget tror jag det kommer samlas flera hundra människor i Lalesh på tisdagskvällen. Många lever i flyktingläger i Lalesh närhet och försöker ta sig dit.

Tisdagen är full också med andra förberedelser. Alla köper ägg som kokas och färgas. Många köper och slaktar också ett djur. Ett lamm eller en kalv för den som har råd, i annat fall kanske en kalkon eller åtminstone en kyckling. Alla förbereder också godis, kakor, cigaretter – allt som ska finnas för att bjuda släkt och grannar på under nyåret.

Ägg i Lalesh

På tisdagen plockar man också blommor, röda anemoner, och sätter fast bredvid ytterdörren med hjälp av lite deg. På så sätt visar familjen att man är yazidier och firar sitt nyår.

– Tidigt på onsdagsmorgonen, så tidigt att daggen ännu ligger kvar på marken, går de vuxna ut. De besöker sina släktingars gravar och de går ut på sina åkrar. Där sprider de ut lite äggskal. Och de samlar daggdroppar från gräset. Det vattnet, hopsamlat på ett fat eller i ett glas, tar man sedan hem för att välsigna sin familj med. Man stryker lite dagg i barnens ansikten. Sedan nästan tävlar man om att få visa upp sin gästfrihet. Man delar med sig till grannar och fattiga människor och alla går runt och hälsar på varandra och önskar gott nytt år: ”Jeshna wa piroz be / Sare sale piroz be”. Här i Sverige gratulerar vi ofta via telefon istället, de som inte har yazidiska grannar förstås.

I vår tradition firar vi aldrig bröllop i april månad. För den månaden är det själva året som står brud. I april är det universum som ska firas, inte familjehögtider.

 

 

Det här inlägget postades i 1. Mångkulturella almanackan, 2. Religiösa dagar, 3. Sekulära dagar, 4. Intervju: helgfirare och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.